Alexandra Lönnström

Att jag skulle välja gymnasiet hade alltid varit självklart för mig, däremot var det inte lika förutbestämt att det skulle bli just Kimitoöns gymnasium. Livet blir inte alltid som man tänkt sig – det kan bli mycket bättre – och att valet sist och slutligen föll på KÖG är något som jag aldrig ångrat. Vi tar det från början! Så tidigt som i lågstadiet fick jag upp ögonen för att det existerade ett yrke som inredningsarkitekt och efter det fanns det inga andra alternativ. Eftersom jag såg framför mig italienska villor, franska slott och takvåningar i olika metropoler så skulle ju språkkunskaper vara viktiga för att kunna förverkliga mina internationella karriärdrömmar. Under denna tid bodde vi ännu i huvudstadsregionen och Mattlidens IB-linje kändes som den rätta språngbrädan. Redan i detta skede skulle livet förändras – flyttlasset gick till Kimitoön och jag fortsatte högstadietvi Kimitonejdens skola. Planen byttes ut mot IB-gymnasiet i Åbo, men tanken att pendla varje dag var däremot inte lika lockande. Att skaffa lägenhet ansågs inte som en möjlighet och i backspegeln sett skulle jag nog varken varit tillräckligt mogen eller modig för det. Sakta men säkert började KÖG kännas som ett bekvämt men också lönsamt val, och när det blev dags att fylla i den gemensamma ansökan var det inte längre någon tvekan om saken. Efter gymnasiet sökte jag in till dåvarande Konstindustriella högskolan där jag äntligen skulle få börja studera mitt drömyrke. Att bli antagen visade sig dock inte så enkelt. Efter det första avslaget sökte jag istället till bildkonstlinjen vid Folkhögskolan i Karis och tillbringade året med att utveckla mina konstnärliga talanger. Efter det andra avslaget blev det istället ett år av vuxenstudier med en examen inom visuell marknadsföring vid Yrkesinstitutet Prakticum. Då det tredje avslaget kom hade jag samtidigt sökt in till Svenska handelshögskolan som plan B eftersom kunskaper i ekonomi inte kunde vara till någon skada. Jag tackade ja till min studieplats. Då studierna vid Hanken inleddes var planen att söka in ännu en gång till Konstindustriella, men tanken på ett möjligt fjärde avslag kändes avskräckande. Likt gymnasieutbildningen upplevde jag att ekonomistudierna gav en bred och mångsidig  kunskapsbas som kunde öppna många dörrar, och snabbt insåg jag även hur många intressanta företag det fanns som på något sätt hade med inredning att göra. Eller mode, kosmetik, vin och champagne, konst... Studietiden bjöd på utbytesstudier i Milano där jag kunde välja kurser inom konsthistoria och branding av lyxvarumärken, vilket också blev fokus för både min kandidat- och magisteravhandling. År 2013 utexaminerades jag som ekonom med marknadsföring som huvudämne och redovisning samt franska (!) som biämnen. Efter utexamineringen sökte jag alla jobb jag kunde hitta hos de olika lyxkonglomeraten runtom i världen, men det visade sig att Marketing Trainee vid KONE:s huvudkontor i Esbo skulle bli min första tjänst som nybakad ekonom. Efter denna period återvände jag till Hanken där jag under några år hann jobba som koordinator för doktorspromotionen, följt av alumnverksamheten och slutligen för näringslivs-relationerna.

Trots att drömmen om den internationella karriären hela tiden guidade mig, fanns det parallellt ändå alltid en stark dragningskraft till Kimitoön. Alla sommarjobb förde mig tillbaka eftersom det ju var där man ville vara under sommarmånaderna. Efter den första tidens charm med att utforska och uppleva Helsingfors under helgerna så växte veckoslutslängtan till ön sig allt starkare under åren. Så stark de facto, att det i slutändan kändes plågsamt att återvända till stan och den lilla lägenheten på söndagskvällarna. Efter en tids letande hittade vi vårt drömhus på ön. Visserligen ett stort renoveringsobjekt, men ett hus med en intressant historia samt en arkitektur som känns naturlig för sydligare delar av Europa och väldigt unik här. Veckosluten förlängdes med distansjobb på fredagar och tidig start på måndagsmorgonen för att hinna till jobbet kl. 8. Samtidigt inleddes jakten på ett jobb på Kimitoön och efter en tid fick jag titulera mig som ny verksamhetsledare för Baltic Jazz, där jag jobbade i ca 5 års tid. Idag stormtrivs jag med att driva vårt familjeföretag med internationell verksamhet från hemmakontoret i Dragsfjärd. Nu som då blir det arbetsresor runtom i Europa för att delta i mässor eller för att träffa kunder och leverantörer. Språkkunskaperna kommer till nytta även här. Trots att jag inte jobbar med inredning så är det fortfarande min stora passion och jag får förverkliga alla mina inredningsdrömmar i takt med att renoveringsarbetet fortskrider!

Då jag tänker tillbaka på gymnasietiden är det bara positiva minnen som fyller mig. Såklart minns man ju de roliga och annorlunda skoldagarna med de gamlas dans, teaterstycket, abikryssningen m.m., men jag minns även intressantauppsatsuppdrag, djupa diskussioner och debatt under filosofietimmarna, kreativiteten som fick flöda i samband med gymnasiediplomet i bildkonst och den pirrande känslan under studentskrivningarna – som förresten kändes som en lika viktig vuxenhetsrit som att fylla 18 och skaffa körkort. Framförallt minns jag hur det kändes som att världen öppnade sig tack vare möjligheten att studera franska, motiverande vikarier i engelskan som bidrog till att jag ville ge det lilla extra samt resan till Bochum tack vare tyskastudierna. Tid och motivation fanns till och med för att lära sig italienska på fritiden. Ett litet gymnasium innebär en mer familjär känsla. Du blir sedd och hörd på ett helt annat sätt än när du bara är ett ansikte i mängden i större skolor, och lärarna ger dig tid och möjlighet till utveckling och fördjupning när något intresserar lite extra eller då man behöver hjälp. Vänskapsbanden som knöts känns kraftigare, årskursgränserna inte lika markerade och gemenskapen var helt annan än under högstadietiden. Trots att jag hade andra planer från början känns det inte som att jag gick miste om något – tvärtom fick jag så mycket mer. Min kärlek till Kimitoön inleddes nog redan i detta skede när det i samband med gymnasiebeslutet blev en plats jag valde istället för platsen jag tvingades flytta till. Extra tacksam är jag förstås över att jag, tack vare KÖG, träffade mannen som jag idag delar efternamn, hus, husdjur och livet med! KÖG var en betydande språngbräda för mig och de vänner jag fick under gymnasietiden gav ett viktigt skyddsnät som alltid hjälpt mig att studsa tillbaka då ödet haft andra planer än vad jag själv hade tänkt mig. Jag kan enbart och varmt rekommendera Kimitoöns gymnasium och hoppas att även du tar vara på chansen och möjligheten att studera där!

Jag vill avsluta med de ord som alltid drivit mig:

Siktar du lågt landar du ännu lägre. Siktar du mot stjärnorna kan du landa på månen.

Jag

...studerade vid KÖG åren 2003–2006

...bor i Genböle med min man Mathias, Milos & Fifa – 2 rescuehundar från Rumänien – och Maximilian, en hittekatt från Brusaby

... är ekonom till utbildningen och jobbar idag som Chief Marketing Officer för vårt familjeföretag Ten Textiles

...tillbringar min fritid med att renovera, inreda och fixa i trädgården