Ben Johansson

Osäker, 16 år gammal, steg jag in i Kimito samgymnasium. Jag kunde inte ens ana det

lärarengagemang och den sammanhållning bland skolans elever jag skulle få uppleva.

Jag hade inga tankar på vad som skulle hända efter gymnasiet, att klara av gymnasiet var tillräckligt

nog. Två ämnen gillade jag speciellt mycket i gymnasiet, historia och tyska. Under det tredje

skolåret ökade självförtroendet i matematik. Studentskrivningarna gick över förväntan. Efter

studentdimissionen beslöt jag i juni att söka till matematikstudier vid Åbo Akademi och kom in.

Under fem år studerade jag matematik, fysik, kemi och informationsbehandling. Under studietiden

vikarierade jag ibland i skolor på Kimitoön och någon gång också i Åbo. Därefter bar det av till Vasa

för auskultering för att få lärarbehörighet.

I februari 1986 anställdes jag för att koordinera läroplansarbete i Dragsfjärds kommun. Hela

läroplanen skrevs rent på vanlig mekanisk skrivmaskin. Fyra månader senare fortsatte jag med att

vikariera skoldirektören under dryga två år, ett arbete som gav väldigt värdefull erfarenhet.

År 1988 inledde jag undervisandet som lektor i matematik, fysik och kemi vid Kimitonejdens

högstadieskola. Jag undervisade också i Kimitoöns gymnasium. Undervisningen i gymnasiet blev

huvuddel i undervisningen 14 år senare. År 2008 blev jag rektor i gymnasiet.

Så som rektor Rainer Gustafs i Dragsfjärds högstadieskola sade, spelar slumpen ibland en stor roll

för var man kommer att bo och verka. Hade inte en skolkamrat övertygat mig om att jag borde

klara av gymnasiets långa matematik, så hade jag inte, mot alla regler, suddat ut mina ämnesval för

gymnasiet och ändrat dem från kort till lång matematik. Inte hade jag heller utan lärarstöd och

uppmuntran fortsatt med högskolestudier i matematik. Skolorna i Dragsfjärd och Kimito

samgymnasium var den bästa start jag kunde få och gav ett kapital att bära med mig under hela

livet.