Osäker, 16 år gammal, steg jag in i Kimito samgymnasium. Jag kunde inte ens ana det
lärarengagemang och den sammanhållning bland skolans elever jag skulle få uppleva.
Jag hade inga tankar på vad som skulle hända efter gymnasiet, att klara av gymnasiet var tillräckligt
nog. Två ämnen gillade jag speciellt mycket i gymnasiet, historia och tyska. Under det tredje
skolåret ökade självförtroendet i matematik. Studentskrivningarna gick över förväntan. Efter
studentdimissionen beslöt jag i juni att söka till matematikstudier vid Åbo Akademi och kom in.
Under fem år studerade jag matematik, fysik, kemi och informationsbehandling. Under studietiden
vikarierade jag ibland i skolor på Kimitoön och någon gång också i Åbo. Därefter bar det av till Vasa
för auskultering för att få lärarbehörighet.
I februari 1986 anställdes jag för att koordinera läroplansarbete i Dragsfjärds kommun. Hela
läroplanen skrevs rent på vanlig mekanisk skrivmaskin. Fyra månader senare fortsatte jag med att
vikariera skoldirektören under dryga två år, ett arbete som gav väldigt värdefull erfarenhet.
År 1988 inledde jag undervisandet som lektor i matematik, fysik och kemi vid Kimitonejdens
högstadieskola. Jag undervisade också i Kimitoöns gymnasium. Undervisningen i gymnasiet blev
huvuddel i undervisningen 14 år senare. År 2008 blev jag rektor i gymnasiet.
Så som rektor Rainer Gustafs i Dragsfjärds högstadieskola sade, spelar slumpen ibland en stor roll
för var man kommer att bo och verka. Hade inte en skolkamrat övertygat mig om att jag borde
klara av gymnasiets långa matematik, så hade jag inte, mot alla regler, suddat ut mina ämnesval för
gymnasiet och ändrat dem från kort till lång matematik. Inte hade jag heller utan lärarstöd och
uppmuntran fortsatt med högskolestudier i matematik. Skolorna i Dragsfjärd och Kimito
samgymnasium var den bästa start jag kunde få och gav ett kapital att bära med mig under hela
livet.
